7/3: Nomad dag 1: Meet the Gang

Efter frukost tog jag mitt pick och pack, checkade ut och vandrade till Nomads kontor på Greenmarket Square, ca 5 minuter bort. Trucken stod redan parkerad nedanför kontoret (Nomads kontor ligger på andra våningen) så jag tog ett varv runt den – det var samma modell som jag åkte med i Moçambique 2008, med boxar på taket för liggunderlag och plats för väskorna ovanför sätena, istället för i skåpluckor längst bak i trucken.
Nomad håller på att byta ut truckarna av denna modell mot den nyare med luckor; de har ca 45 truckar totalt så det är lite att göra – de bygger nämligen truckarna själva.

Jag gick upp till kontoret och där välkomnades jag av Thabani, som presenterade sig som guiden och Roland, som ska bli guide och skulle följa med på resan för att bekanta sig med rutten – nästa gång han är på resa, är han förare. Normalt är det alltid två guider med; varav en dubblar som förare och den andre som kock.
Med en kopp kaffe i handen fyllde jag i nödvändiga papper och snart började fler resenärer droppa in.

Detta är ”The Gang”, som startade från Kapstaden denna dag:
Thabani, 35-40 år (sa han själv!); från Zimbabwe och guide/förare på denna resa.
Godfree, 35-40 år (sa han också…), även han från Zimbabwe och guide/kock. Eller, rättare sagt, fantastisk kock!
Roland, 24 år; sydafrikansk farmboy från Karoo, guide-in-spe och ”lärling” på denna resa
Amarins, 27 år; från Holland och läkarstuderande. Har varit på rotation på sjukhus i Kapstaden. Är med på resan till dess slut i Johannesburg.
Welmoed, 23 år; från Holland och syster till Amarins. Studerar till bioingenjör. Är med på resan till dess slut i Johannesburg.
Han, 26 år, också från Holland och även han läkarstunderande och varit på rotation i Kapstaden , dock inte på samma sjukhus som Amarins. Är bara med på resan till Port Elizabeth.
Marja 26 år – ännu en holländska och gift med Han. Jobbar med personalfrågor på ett företag som tillverkar rör.
Laura, 21 år; tyska som läser psykologi. Påbörjade resan med pajad knäskål och hade både benskena och kryckor. Modig tjej!
Ines, 31 år; vår andra tyska och förskollärare.
Trine, 31 årlig danska och sjuksköterska. Barndomsvän till Pia.
Pia, 34 år; också sjuksköterska och danska… mellan henne, Trine, Amarins, Han och mig hade vi i princip en hel vårdavdelning på resan!
OBS! Bilden på gänget togs lite senare, i TsiTsikamma

Vi skakade hand allihop, drack upp kaffet och lastade sen in i trucken och så bar det iväg till Stellenbosch; för vårt första stopp: vingården Spier. Dagen började ”mjukt” med vinprovning av fem-sex viner (klockan var nu någonstans mellan 09:30-10:00…) och vi började bekanta oss med varandra.
Efter vinprovningen var det dags att säga hej till geparderna som Spier arbetar med; de har ett program för avel av geparder för att återföra dem till naturen. Vi gick runt, tittade, läste på plakat och fotade. Ingen valde dock att gå in till geparderna (det kan man göra för en extrapeng).

Efter Stellenbosch fortsatte vi köra österut, till Swellendam där vi skulle övernatta i ett läger utanför staden. När vi kom fram till lägret (Kam’bati) visade det sig att vi var de enda där – det var ett vackert ställe intill en flod, fina duschar och en bar med två sidor öppna för vädrets makter.
Vi slog upp våra tält, jag hade ett eget tält men fick upp det snabbt – man har ju varit med förr – detta var min tredje Nomad-resa. Welmoed dök upp och krokade fast ett par krokar åt mig dock.

Det blev middag ute i det fria, sen hade vi en namnlek och alla presenterade sig (se ovan; alla skulle även svara på om de var gifta men det har jag utelämnat). Det kändes som ett skönt gäng och vi var alla sådana som gillade just camping.
Thabani berättade om Stellenbosch och Swellendam, som jämte Kapstaden är Sydafrikas äldsta (av holländarna) grundade städer. Han berättade om morgondagens färdplan och hur saker och ting går till på en Nomad-resa.

Efter middagen hängde vi i baren – jag och Han skulle spela biljard. Fast det fanns inga köer och Laura vägrade låna ut sina kryckor att använda som kö. Det fanns en piltavla som drog till sig våra lystna blickar – men det fanns bara två pilar.

Så vad göra när solen gått ner? Hänga i baren. Börja njuta av iskall öl… bartendern bjöd oss på en omgång Spingboks (en shot av Amarula och mintlikör) och jag visade de andra hur den skulle drickas (jag kan demonstrera vid tillfälle…)
Vi fick en omgång Springsboks till efter en stund, men det var bara jag och Amarins som drog den.

Det skulle bli en tidig dag morgon så vi gick och lade oss runt 22-tiden. Innan jag gick in i mitt tält tittade jag upp mot himlen. Den var beströdd med stjärnor, Vintergatan sträckte sig längs sin fulla prakt och jag log. Jag älskar Afrika!