Strutsarna!
Det blev hett redan i gryningen när solen gick upp över en molnfri himmel. Vi tog ner tälten (tälten ska alltid ner och packas in i trucken före frukost, så att vi kommer iväg så snart som möjligt efter frukost) och körde upp mot Karoo, halvöknen i skuggan av Swartberg som tornade sig över landskapet. Målet var Oudtshoorn, den lilla staden känd för sina strutsfarmer och uråldriga, enorma grottsystem Cango Caves.
Vi kom fram till en av strutsfarmerna och fick titta på när andra red – men ingen av oss ville rida. Jag ville – men man får väga max 75 kg för att få rida struts och de hade en våg. Den visade på 80 kg+ när jag ställde mig på den. Jag ska sluta dricka öl, börja springa och alt det där ni vet. Ungefär samma löfte som man ger efter varje bakfylla. Welmoed poserade dock på en struts.
Tre av tjejerna i gänget fick ”ostrich shoulder massage” – man ställer sig med ryggen mot strutsarna, intill staketet. I händerna håller man en skål med mat. Strutsarna är som Frix – alltid hungriga och när de äter ur skålen ”masseras” axlarna av deras halsar!
Vi fick lära oss att ett strutsägg tål en vikt på uppåt 90 kg – guiden ställde sig på ett gäng ägg!
Cango Caves
Efter strutsfarmen körde vi till en rastplats i närheten av Cango Caves, åt våra Nomad-smörgåsar och tog oss sedan upp till grottorna.
Här fick vi välja – i resans pris ingår standardturen på ca 45-50 minuter, men för 11 Rand extra kunde vi ta ”Äventyrsrutten”, som går djupare in och är svårare, med passager som inte är högre än 35-45 cm så man måste krypa, eller 27-30 cm breda passager som man bara kan ta sig genom med kräftgång på tå… givetvis valde jag den svåra rutten och med följde även Amarins, Welmoed, Han och Roland.
Vår guide var en kort, smal kille som bäst kan beskrivas som ”flamboyant”.
Ner i grottorna gick vi, i den stora förgrottan lurade jag de andra till att sjunga ”Happy Birthday” för mig eftersom ”det var min födelsedag”. Jepp, det var fantastisk akustik!
På 60- och 70-talen hölls det konserter här i grottan, men det fick man upphöra med eftersom folk smög längre in i systemet och bröt av stalaktiter och stalagmiter som har tagit årtusenden att forma.
Passagen ”Love tunnel”, ca 35 cm bred och tas med kräftgång, har fått sitt namn eftersom ”it squeezes you from all sides”.
En rolig passage var ”The Chimney”, en hålighet som är trång åt alla håll och som vi fick klättra uppför i mörker och känna efter var tår och fingrar skulle placeras – fast guiden var bakom och visste exakt hur vi skulle göra.
Han var förresten en av de bästa guider jag haft – han var lugn och stabil, ”kände av oss” och koncentrerade sig på den av tjejerna som var mest nervös och pratade henne igenom även de svåraste passagerna.
Vi kom ut svettiga (det var varmt redan innan vi fick anstränga oss) och skitiga efter att ha krupit, glidit och klättrat. Vi hade gjort oss förtjänta av kvällens öl!
Cango Caves Adventure rekommenderas varmt för den som vill göra något annorlunda än att bara gå runt och titta på stenformationer.
Pool och åska
Vi körde in i Oudtshoorn till vårt boende, Kleinplaas, där vi slog upp våra tält. Ett tungt åskmoln rullade in över staden och det luktade kraftig brandrök hela eftermiddagen och kvällen, en skogsbrand var på gång en bit utanför staden (vi såg elden som en orm av rött när vi körde vidare nästa dag – det var ett rejält stycke skog som brann!)
Jag och Han ville hoppa i poolen med en gång, men Amarins lät oss inte – bara pool i ett åskväder? Nä!
Fast vi gjorde det ändå och fick snart sällskap av just Amarins och hennes syster. Vi plaskade och lekte med en boll så att ingen annan vågade sig i vattnet…
Laundry Service?
Efter middagen skulle jag och de holländska systrarna dela en tvättmaskin, så vi köpte en pollett till tvättmaskinen och en till torktumlaren. Det skulle räcka med en, sa den vänlige mannen i receptionen så vi satt igång tvätten, gick och åt middag med de andra och flyttade sedan över tvätten till torktumlaren.
Medan tumlaren gick återvände vi till de andra och spelade kort, drog några skämt och drack whiskey. Eller, jag, Roland och Han drack whiskyn, bara vi som gillade det.
När vi skulle hämta tvätten upptäckte vi att en pollett inte hade räckt till tumlaren. Tvätten var halvtorr och inga fler polletter fanns att få tag på då receptionen stängde 19:00. Jag gick runt bland de andra camparna och frågade om någon hade en pollett att sälja men icke.
Eftersom det dels var regnvarning och luften rökig pga branden, ville vi inte hänga upp tvätten utomhus så… tja, vi hängde den på allt som det gick att hänga kläder på inne i tvättstugan. På stolar, bänkar, dörrar…
Vi lade oss runt 23-tiden i alla fall, efter att ha kollat till tvätten en sista gång – hittade en f.d. Nomad-guide som låg och sov i tvättstugan, hans partner lovade oss att de inte skulle stjäla vår tvätt, utan att jag ens hade den tanken…