Fast Dip
Vi lämnade TsiTsiKamma, som för övrigt betyder ”place of many waters”, och körde först österut mot Jeffries Bay för lite civilisation (dvs shopping i någon av de många märkesoutlets som finns här – Jeffries Bay är ett paradis för surfare så bl.a. Billabong, Quicksilver och Jeep har stora butiker här).
Jag hittade inget som föll i mig smaken i Billabongbutiken där de flesta av oss shoppade runt utan drog till Quicksilver, Rip Curl och Jeep. Nope, nada som funkade för mig.
Så jag gick tillbaka till trucken, hittade Thabani som öppnade åt mig, svidade kvickt om till badbyxor (jag hade 20 min på mig innan vi skulle köra igen) och jag blev den ende i gruppen som tog ett dopp i det sköna vattnet (som kanske var 18-20 grader, solen hade valt att gömma sig men det var ändå runt 25-28 grader i luften så det var ett skönt dopp!).
Safari! Safari! Safari!
Vi körde vidare och stannade till vid ett shoppingcenter innan vi nådde Addo; vi behövde ny is till coolerboxen där vi förvarade vårt vatten, öl, cider och andra drycker. Coolerboxen hör till trucken; den är kanske 100 liter och vi turades om att köpa ca 10 liter is varannan dag för att hålla den kall. Ett tips – ta med en märkpenna då många köper samma öl eller vatten… vi hade inga problem med det, men man vet ju inte vad det är för grupp man hamnar i så det kan vara en god idé att märka sina grejer.
När vi kom till Addo, slog vi upp våra tält och åkte sedan direkt ut på safari!
Addo Elephant National Park ligger ca 60 km norr om Port Elizabeth och är inte lika stor som Krugerparken i norr, men den är känd för att ha det största beståndet av elefaner i en enskild park och numera för sina otaliga kudus. Det var kudus i massor! Det finns Big 5 här (elefant, buffel, noshörning, lejon och leopard) men av dessa såg vi bara elefanter idag.
Men det är ju lugnt för min del, efter mycket safari i Sydafrika har jag sett det mesta, även om det alltid är kul att ge sig ut i bushen – man kanske får se en jakt eller annat spännande eller något litet djur man inte har sett innan.
Förresten, vet ni vad en förvirrad uggla säger?
Ku-du. Ku-du.
Tack för den, Amarins!
Vattenhål…?
På kvällen, efter middagen då Godfree hade lagat till en grym gryta och dessutom lagat pap till oss (pap är en stapelföda i Afrika, det är som en mycket fast gröt gjord på polenta och man kan forma den till små ”skopor” och äta med. Vi åt med händerna och det kändes befriande att lämna civilisationens kniv och gaffel), efter middagen tog vi någon öl och jag lyckades få Amarins att massera mig lite, kände mig så stel… så jag blev nu skyldig henne en i gengäld.
Sen drog vi till det upplysta vattenhålet för att de om det hände något där. Med vattenhål menar jag denna gång alltså ett vattenhål för djur, inte en bar.
Det var lite fåglar nere vid vattenhålet, så min uppmärksamhet vändes mot den helt häpnadsväckande stjärnhimlen, som var praktfull trots att månen höll på att gå mot fullmåne.
Eftersom det var Han’s och Marjas sista kväll med oss – de skulle hoppa av i Port Elizabeth för att stanna hos vänner – tänkte vi umgås lite i vattenhålet för människor. Ja, jag menar baren.
Men den var stängd! 21:00! OMG! 21:00! Katastrof!
Men… kom igen. Vi är ju Nomad-er i Sydafrika och vi har fyra holländare med oss och en boer. Det finns ett talessätt – ’n Boer maak ’n plan – en boer gör en plan, dvs allt går att lösa.
Så vi gör en egen bar utanför mitt tält – en bänk, en flaska whisky, vin och öl från coolerboxen. I trädgrenen ovanför oss hänger vi en ficklampa. Ta-da! We got a bar, people!
Allt eftersom natten föll droppade folk av tills det var jag, Amarins, Roland, Han och Marja kvar; allt eftersom ölen satte sig blev samtalen djupare. Vi pratade mest om relationer.
När Han och Marja gått och lagt sig runt midnatt, vi som var kvar trevligt besök – ett piggsvin som nog försökte hitta hem men vi var i vägen. Det var ca en halvmeter högt (inkl taggarna alltså) och vi följde efter stackaren med ficklamporna i högsta hugg. Han kom tillbaka igen lite senare.
Vi stängde ”baren” sent och efter en sista blick på den underbara stjärnhimlen sov jag gott till bushens ljud – syrsor, någon apa som inte kunde sova…