Vem betalade vad, egentligen?
Det hade blivit dags för oss att lämna Amphitheatre Backpackers och dra mot Durban, där resan med Nomad för min och Lauras del skulle ta slut idag. Det kändes motigt redan vid den för tidiga frukosten att behöva lämna ett så skönt gäng.
Några av oss, vi som hade stannat upp länge, hade inte gjort upp våra barnotor sedan kvällen innan så vi hängde på låset till baren tills de öppnade så att vi kunde betala. Det var inte Devon bakom baren nu utan en annan kille.
När jag skulle betala min nota fanns det två Mojitos på den. Jag frågade varför, eftersom Laura skulle ju ha betalt dem. Nä, det hade hon inte. Okej, så jag fick bjuda på Mojitosen då.
När jag kom ut till trucken och berättade för Laura blev hon förvånad och slängde upp ett kvitto, med bl.a. två Mojitos… så jag fick rusa tillbaka med båda kvittona och ta tillbaka pengar. Det motsvarade 7 st öl!
Vi körde nu mot kusten, vissa av oss var lite ”ömtåliga” efter den sena kvällen och slumrade till i trucken. Musiken spelade, några pratade. Jag passade på att kopiera Amarins musik och efter en rätt snabb körning, kom vi till Durban, Sydafrikas viktigaste hamnstad och den stad utanför Indien, som har flest indiska invånare.
Gruppen skulle bo på Happy Hippo Backpackers, medan jag skulle till Blue Waters Hotel och Laura till Garden Court.
Vi åt lunch tillsammans inne på Happy Hippo, som var ett riktigt trevligt ställe, det blev min och Lauras sista Nomad-sandwich för denna gång. Efter lunchen körde Thabani och Godfree mig och Laura till respektive hotell, jag och Laura skulle ut och handla senare och på kvällen skulle vi träffa de andra för avskedsmiddag på Star of India, en av stadens många indiska restauranger.
Room with a view
På Blue Waters Hotel, som har 18 våningar och fyra hissar, funkade två av hissarna, en till 10:e våningen och en till våning 18. De andra två hissarna höll på att uppgraderas. Men då hotellet var fullbelagt så var det lite… svårt att få tag på hiss. Antingen fick jag ta hissen till våning 10 och gå de sista sex våningarna, eller helt enkelt… gå hela vägen upp. Det gjorde jag totalt två gånger under vistelsen. Mindre kul. Tror jag fick tag i 18-hissen två gånger under min vistelse!
Efter en skön dusch och snabb uppackning, gick jag till Lauras hotell, ringde och fick till slut tag på henne – då hade hon joinat de andra på stranden vid uShaka Marine World så jag knatade dit, tog ett skönt dopp och sen åt vi en lätt lunch på Moyos restaurang ute på piren. Gruppen hade varit på The Workshop, en liten galleria nära stadshuset. Något hade nog hänt där, för stämningen var lite tryckt…
Speedy Gonzales?
Efter lunchen gick jag och Laura tillbaka till marknaden på Marine Parade medan de andra gick tillbaka till Happy Hippo för att göra sig i ordning för kvällen. Laura och jag shoppade souvenirer och krossade försäljarskornas illusioner om lättlurade turister. Ett tips – det är alltid lättare att pruta när de har stått ute i solen hela dagen…
Laura och jag skildes åt; jag skulle hämta upp henne halv sju för middagen, nu gick jag hem längs strandpromenaden (en 20 min promenad i vacker sol…).
Nu skulle jag kolla upp Joe Cools, en bar/nattklubb jag varit på innan och som ligger på stranden. Vi skulle eventuellt hit efter middagen.
De hade numera inträdesavgift, 40-60 Rand så jag pratade med folket på den intilliggande ”Zack”, som enligt sin skylt är ”Not just a restaurant!” om de även hade nattklubb.
Nä.
På frågan vad de hade för specialitet, som skilde dem från andra, blev svaret ”we have music…” Okej…
Under sista biten av min språngmarsch stoppade en man mig och ville prata men jag sa att jag hade bråttom så han gick med mig en bit. Han kallade mig Mr Camera (jag hade kameran över axeln) och presenterade sig som Mr Marijuana.
Han var den minst envetne säljaren, för så fort jag sa att jag inte är intresserad av sånt önskade han mig en trevlig kväll!
Efter att ha snackat med killarna på Joe Cool fortsatte jag till hotellet, det började bli knappt om tid!
Thabani SMSade mig att Star of India var fullt så vi skulle till Indian Connection istället.
Sprang in på hotellet, tog en grymt snabb dusch, kastade på mig kläderna och sprang ner 6 våningar, sen hissen, sen in i en taxi och vips var jag framme vid Lauras hotell.
Vi kom till Indian Connection ganska exakt 19:00 – de andra var redan där och hade slagit sig ner.
Efter en väldigt trevlig middag med bra mat och gott sällskap (Indian Connection rekommenderas!) tog vi några gruppfoton utanför restaurangen medan vi väntade på våra taxibilar.
Jag och Laura fick ta farväl av Thabani och Godfree, eftersom de inte skulle med på nattklubb.
Det kom en taxi som vi alla klämde in oss i – 7 personer. Tycker man om varandra så får man plats!
När vi satte oss i taxin skulle vi till klubbarna på Florida Road, men när vi kört kanske 20 meter ändrade vi oss och bad honom köra till Joe Cools…
The Last Bar
Nu var inträdet bara 30 Rand, inte 40-60. TIA…
Precis när vi kom in var det någon i sällskapet som bjöd på en omgång Springboks, det fanns lite folk här ännu, klockan var väl nånstans mellan 21:30-22:00 och kvällen var ung.
Vi gjorde det bekvämt för oss med några öl och började spela ”Jag har aldrig…” och liknande lekar, fast med att man skulle dricka. Självklart.
efter många öl dansade vi lite, men det var fortfarande väldigt lite folk, för att vara en lördagskväll. I och för sig sög musiken efter midnatt så publiken svek.
Vi spelade och drack lite till, sen blev det stängingsdags vid 02:00. Vi bröt upp och stängde således ännu en bar i Sydafrika.
Vi kramades allihop innan de andra klev in i en taxi, Laura åkte med då hennes hotell låg åt samma håll som Happy Hippo.
Vemodigt promenerade jag tillbaka till Blue Waters mitt i den varma natten, havet brusade på min högra sida och den svarta natthimlen dominerades av fullmånen.
Min del av Nomads Garden & Lesotho Adventure tour var nu över.