Dubai 3/3
Landar i Dubai 06:30, det är 20 grader och jag har kanske sovit 30-45 minuter under natten. Ögonen vill sluta sig medan jag går i terminalen för att hämta ut nästa boardingpass.
Jag gillar Dubais flygplats – de har lyckats kombinera arabisk bazarmiljö med modern funktionalitet och stramhet. Ni som har varit på en bazar vet att effektivitet och ordning inte är två ledord som förknippas med en bazar.
Araben i mig skrek och vrålade och ville ut – jag älskar arabisk arkitekturs estetik, de geometriska mönstren, det vackra kaklet… jordfärgerna. Jag måste tillbaka till ett arabland igen!
Men nu skulle jag shoppa lite. Kanske en whiskey att ha med på resan.
Kollar plånboken. 20 SEK, 5 EUR och 2 DKK. Hm… jag har ju två VISA-kort, så det…löser…sig…
Inte.
Reklam: Jag har Skandiabanken, dom har en fantastisk tjänst som gör att man kan spärra sina kort individuellt för olika regioner. När jag inte reser är korten spärrade för användning utanför Sverige. Sen låser jag upp dem för den kontinent jag ska till, nu hade jag gjort dem för Europa (skulle ju mellanlanda i Frankfurt, remember?) och Afrika.
Men Dubai ligger i varken det ena eller det andra… så mina kort är spärrade… haha.
Jag har två val. Gå hungrig i två timmar (fick ingen frukost på SAS-planet – den serverades medan jag slumrade och de petade inte på mig för att fråga om jag ville ha, återigen – andra bolag petar på en om man sover när maten serveras…) eller ringa till Skandiabankens telefonservice och låsa upp kort (vet inte ens om det går och hade inte numret dit).
För man måste ju ha kreditkort för att kunna köpa Internet även i Dubai…
Fast jag hittade en gratis-WiFi, som funkade och vips – var jag rik igen. Wohoo… och släng dig i väggen Kastrup!
En jättegod färskpressad apelsinjuice och världens godaste croissant senare handlade jag en ”billig” whisky för resan oh tobak till pipan. Sen var det dags att ta ut mitt nästa bordingkort för resan Dubai-Kapstaden, som ska ske med Emirates.
De förbjudna orden
Letar upp en transferdisk, där jag släntrar fram till den vänliga Emirates-damen och förklarar vad jag behöver. Hon fixar allt med ett leende, tills det är dags att välja stol ombord. Det är då jag yttrar de förbjudna orden.
M = Manne, E = Emiratesdamen, som enligt namnskylten heter Alex. Alex är inget vanligt arabiskt namn:
M: Uhm… you can see all seats, right? Can you please place me as far as possible from family seats and bacinets?
E: What? You don’t like children? (med en mistänksam min)
M: Oh sure, I love childen, but I got no sleep on the way here because there were children all around me.
E: Oh I see… the flight is quite full, but I will do what I can Sir! (leendet kom tillbaka, jag tror hon lade märke till mina antagligen knallröda ögonvitor)
M: Thank you so much!
E: Here you go Sir, I have placed you on 36H, next to a couple and far from family areas. Enjoy your flight, Sir!
M: Thanks again and have a lovely day!
Mer juice, lite väntan… och jogging
Jag tar en juice till, nu färskpressad ananas. Life is good! Planet ska lyfta 08:50 lokal tid.
Men nej, någon har kommit på den lysande idén att göra en extra säkerhetskoll på planet så vi väntar en timme till innan vi bordar och väl ombord kommer jag på att jag glömt min fleecetröja i vänthallen.
Vänder om halvvägs inne i planet, pratar med en leende flygvärdinna som ser väldigt arabisk ut med heter ”Juliette” enligt namnskylten, hon följer med mig tillbaka, vi småspringer och småpratar på vägen upp. Hon skrattar och säger:
– No more delays, you hear, med ett varmt leende.
– I promise! I only forget one item at a time so this is it, svarar jag.
Ni som har rest med mig vet att jag brukar glömma klädesplagg här och där…
Vi springer tillbaka, jag är nu näst sist ombord, jag väder mig menande bakåt mot en eftersläntare och säger till Juliettte:
– At least I am not the last one to board!
Hon brister ut i skratt och vi lyfter… har bra stol, bra ljud, bra mat, gott kaffe och trevliga grannar. Men jag kan inte sova…
Att flyga med Emirates
Bra flygbolag, SAS har mycket att lära. Flygvärdinnorna är super! Det finns eluttag vid solarna i ekonomiklass och man får låda adapter, så jag behövde inte snåla med batteritiden utan kunde skriva det här och spara för uppladdning senare.
Maten är god! Frukost serveras kring 10-tiden, kring 15-tiden är de dags för lunch (sen lunch).
Valet står mellan ”buttered chicken” eller ”barbecue beef”. Jag är fortfarande sugen på kyckling så när jag väljer det gör stewarden den klassiska segergesten, ni vet, knyter näven, drar armbågen bakåt, blundar och väser:
– Yes!
Merparten beställer tydligen kött… men jag är på väg till Sydafrika, ettt köttälskande land så jag kommer ju att få äta hur mycket kött som helst…
Kapstaden
Jag landade till slut ca 17:30 (det gjorde alla andra på planet också, för den delen… skulle ha landat 09:30 om inte Lufthansa strulat till det), tog bussen in till stan (tack, fotbolls-VM 2010!) och checkade in på hotellet och hade helkväll. Men den helkvällen får jag författa en annan gång!
Bilden ovan tog jag från båten på väg mot Helsingör…