Lärdomar från American Ninja 1 och 2 (1985 resp 1987)

– Du kan orsaka ett dussin medsoldaters död, men det är okej, du återfår resten av regementets respekt och vänskap genom att spöa deras bäste fighter. Som sen blir din vän för livet och hjälper dig under resten av filmen och i uppföljaren.
– Ninjor jobbar alltid mitt på dagen, bara när de absolut måste, är de ute nattetid.
– 5-8 ninjor omringar dig, men anfaller en och en. Så att du ska hinna slå ner dem en och en
– Hjälten kan slå ner 4-5 vakter, för att sedan avbryta anfallet mot fiendebasen för att ta en kopp thé med sin gamle mästare. I fiendebasen. Hela natten. Utan att någon undrar varför det ligger 4-5 medvetslösa vakter och typ, tja, slår larm?
– Killen som ser ut som en förrädare är en förrädare
– För att demonstrera hur bra ninjornas ledare är, dödar han ett dussin av sina egna män. Inför resten av dem. De kanske inte skulle gått på honom en och en? Är det vad man kallar dåliga arbetsvillkor?
– Istället för att dra ditt ninja-to och hugga din fiende, är det bättre att springa rakt på honom med huvudet som ramm.
– Det är alltid bättre att anfalla fiendens bas, som kryllar av civilister, iklädd civila kläder istället för militäruniform. Och avsågade hagelbössor istället för de automatkarbiner marinkåren tillhandahåller. Jag förmodar att det är för att öka förvirringen? Och risken för ”friendly fire”?
– Om du har tillfälle att överraska en fiende bakifrån, är det alltid bättre att som ninja grabba tag i fiendens midja. Istället för att, tja, hugga honom med en dolk eller svärd, eller använda något av de femtioelva andra vapen och leksaker du har till förfogande?